Etikett: Finanspolitik

Här samlar vi artiklar om finanspolitik.

Betalningssystemet – en infrastruktur

Skrivet av nordanstig den 16 januari 2008. Postad i Finans.

De få kommersiella affärsbankernas oligopolställning på finansmarknaden i Sverige utestänger andra alternativ att verka på jämlika villkor.

Betalningssystemet är en infrastruktur som borde ligga under demokratiskt ansvar.

Att det skall gå att flytta personer och gods på vägarna är ett ansvar som samhället har tagit på sig. Detta gäller däremot inte när det handlar om att flytta pengar. Det är en uppgift där ansvaret lämnats till privata intressen. Detta är orimligt. Det borde vara självklart att samhället ansvarade för att det finns ett betalningssystem som är öppet för alla.

När man köper en vara så kan leverantören räkna med att det finns ett väl fungerande transportsystem för godset. Det finns vägar, järnvägar och flygplatser som tillsammans bildar en infrastruktur i samhället. Denna är tillgänglig för alla och fungerar under samhällets demokratiska ansvar.

När man skall betala varorna, så finns det däremot inget motsvarande offentligt ansvar för att man kan flytta pengarna. Då är det privata aktörer – banker – som tillhandhåller detta. De bestämmer villkoren, och priserna, när man använder systemen. En grundläggande funktion, som är absolut nödvändig för att samhället skall fungera, ligger alltså utanför det gemensamma demokratiska ansvaret. Detta ger en enorm makt och en säker inkomstkälla till några få aktörer.

Vikten av att betalningssystemet alltid fungerar har nyligen uppmärksammats av Riksrevisionen i en rapport (RiR 2007:28), som kan hämtas på adressen: https://www.riksrevisionen.se gå till Sök rapport och sök på Beslutsdatum 2007-12-10. Där diskuteras inte betalningssystemet som en infrastruktur som borde ligga under demokratiskt ansvar. Den frågan borde bli föremål för debatt.

Kåre Olsson
Ordförande i JAK Medlemsbank

Budgeten för 2008

Skrivet av nordanstig den 19 december 2007. Postad i Allmänt.

När kommunfullmäktige hade att ta ställning till nästa års budget så var det ingen rolig läsning. Årets misshushållning gör att man har ett oerhört dåligt utgångsläge nästa år. Vänstern varnade för detta redan innan valet.

När kommunfullmäktige röstade igenom budgeten för 2008 så var det inte mycket att glädjas åt, men det fanns heller inte så många val. Framförallt är det UK-nämndens oansvarsfulla beteende under detta år som har gjort att kommunen har stora sparkrav på sig. Endast UK-nämnden måste spara ca 8 miljoner kronor för att budgeten ska hålla.

I samband med budgetdiskussionerna har centern även lagt förslag om en organisationsförändring som innebär att man slår ihop verksamhetsnämnderna till en enda. På så sätt menar man sig spara över 5 miljoner på ett bräde. Det är enligt Stig Eng det enda sättet att skapa en mer effektiv verksamhetsorganisation. Vi i vänstern är dock avvisande till hans påstående. Vi menar att det i alla organisationer, både kommunala och kommersiella, finns funktioner som delas av alla divisioner eller avdelningar. Till exempel finns det nästan alltid en central lönehantering, personalavdelning, informationsavdelning o.s.v. Stig Eng har offentligt uttalat sig och sagt att det inte kan finnas en verksamhet som styrs av två olika nämnder. Det är tråkigt att han har så liten tilltro till politikernas samarbetsvilja.

Det har inte varit någon omfattande diskussion utanför kommunstyrelsens arbetsutskott under året och förslaget släpptes som en bomb redo att brisera. Centern försökte dock få igenom förslaget i fullmäktige utan att ledamöterna presenterats en konsekvensanalys. Mycket slarvigt! Det var dock strongt av ledamöterna att vägra detta och återremittera ärendet till kommunstyrelsen.

Jag har en gnagande misstanke om att man försökte trumfa igenom organisationsförändringen för att slippa problemet med den ansvarslösa UK-nämnden. Om man klubbat igenom organisationsförändringen till en nämnd så hade med all säkerhet centerns starke man, Sven-Åke Eriksson, blivit ordförande för den. Man hade på så sätt sluppit sparka UK-nämndens ordförande Hans Betulander.

Vänsterns enda företrädare, Carina Malmborg, förklarade tydligt vänsterns ställning och yrkade först för ett avslag för organisationsförändringen. När det blev tydligt att fullmäktige var delat; många ledamöter yrkade återremiss, så tog hon dock tillbaka sitt yrkande för att sälla sig till skaran som röstade för återremiss. Det är tur att det finns ledamöter som har styrka att stå upp och kräva ett ordentligt svar på vilka konsekvenserna blir. Visst är det viktigt att vi vågar fatta beslut om besparingar och förändringar, men de ska inte ske oöverlagt.

Vänstern har, med en dåres envishet, i flera år pläderat för en strukturförändring inom skola/förskola utan att någon har lyssnat. När nu centern äntligen förstår att något måste göras så slänger man sig på första bästa tjänstemannaförslag och försöker rusa igenom fullmäktige genom att hota med underskott om det inte genomförs. Det är fult. Att centern, och även andra partier, inte haft samma framförhållning som vi är ingen ursäkt för att genomdriva förändringar innan man analyserat konsekvenserna av dem.

Ränteavdragen ökar bankernas vinster

Skrivet av nordanstig den 3 september 2006. Postad i Finans.

Författarna menar att det statliga ränteavdraget är orättvist och det även subventionerar hela banksektorn. Deras förslag är enkelt och radikalt.

Bankerna utgör en skyddad del av det svenska näringslivet. Totalt subventionerade staten år 2003 bankerna med 33 miljarder kr. Detta skedde genom hushållens (15 miljarder) och företagens (18 miljarder) rätt att göra avdrag för räntekostnader.

Lånemarknaden är ett skyddat område

Detta betyder, att bankerna kan hålla ett högre ränteläge än vad hushållen och företagen annars skulle orka med. Sammanlagt blir det 33 miljarder kr högre, eftersom staten tar på sig denna kostnad. Staten har därmed gjort hela lånemarknaden till ett skyddat område, där marknadsmekanismerna inte tillåts verka. Ändå upprätthålls skenet av, att banker är som vanliga företag, som agerar på en fri lånemarknad.

Skattebetalarna göder bankerna

Skälen till att skattebetalarna göder bankerna, är att staten vill stimulera konsumtionen och underlätta företagens investeringar. Staten tycks tro, att bankerna inte räknar in detta stöd i sina kalkyler. Naturligtvis höjs räntorna i motsvarande grad. Om detta stöd ska fungera, förutsätter det att staten, förutom att stå för räntesubventionerna, även beslutar om vilka räntesatser bankerna får tillämpa. Riksbankens styrränta har endast begränsat inflytande, eftersom räntor sätts av bankerna själva utifrån vad deras kunder nätt och jämnt orkar med. Enbart under 2003 tjänade de svenska storbankerna 75 miljarder kr på räntenettot (utlåningsräntor minus inlåningsräntor).

Avskaffa fastighetsskatt och ränteavdrag för småhusägare

Staten tar in 23 miljarder kr i fastighetsskatt varje år. Av dessa kommer 13 miljarder från småhusägarna, alltså nästan lika mycket som hushållens ränteavdrag. Således kan man säga, att staten tar pengar från småhusägarna i form av fastighetskatt och lämnar över dem till bankerna via småhusägarnas ränteavdrag på sina lån. Det vore betydligt bättre att avskaffa både fastighetsskatten och ränteavdragen. Då skulle bankerna tvingas sänka räntorna, vilket skulle stimulera konsumtionen. Dessutom skulle det bli kostnadsneutralitet mellan hyreslägenheter och småhus. Den som bor i hyreslägenhet, har ju ingen möjlighet att göra avdrag för lägenhetens låneräntor.

Sverige är ett udda land~

I västvärldens länder förekommer praktiskt taget ingen statlig subvention av hushållens räntekostnader. Sverige är unikt, som håller fast vid en tradition där banker gynnas. Detta snedvrider hela lånemarknaden och skadar samhällsekonomin. Det är dags att befria lånemarknaden från ett orättvist och onödigt system.

Kåre Olsson och Jan-Åke Blomqvist, Orsa