De få kommersiella affärsbankernas oligopolställning på finansmarknaden i Sverige utestänger andra alternativ att verka på jämlika villkor.

Betalningssystemet är en infrastruktur som borde ligga under demokratiskt ansvar.

Att det skall gå att flytta personer och gods på vägarna är ett ansvar som samhället har tagit på sig. Detta gäller däremot inte när det handlar om att flytta pengar. Det är en uppgift där ansvaret lämnats till privata intressen. Detta är orimligt. Det borde vara självklart att samhället ansvarade för att det finns ett betalningssystem som är öppet för alla.

När man köper en vara så kan leverantören räkna med att det finns ett väl fungerande transportsystem för godset. Det finns vägar, järnvägar och flygplatser som tillsammans bildar en infrastruktur i samhället. Denna är tillgänglig för alla och fungerar under samhällets demokratiska ansvar.

När man skall betala varorna, så finns det däremot inget motsvarande offentligt ansvar för att man kan flytta pengarna. Då är det privata aktörer – banker – som tillhandhåller detta. De bestämmer villkoren, och priserna, när man använder systemen. En grundläggande funktion, som är absolut nödvändig för att samhället skall fungera, ligger alltså utanför det gemensamma demokratiska ansvaret. Detta ger en enorm makt och en säker inkomstkälla till några få aktörer.

Vikten av att betalningssystemet alltid fungerar har nyligen uppmärksammats av Riksrevisionen i en rapport (RiR 2007:28), som kan hämtas på adressen: https://www.riksrevisionen.se gå till Sök rapport och sök på Beslutsdatum 2007-12-10. Där diskuteras inte betalningssystemet som en infrastruktur som borde ligga under demokratiskt ansvar. Den frågan borde bli föremål för debatt.

Kåre Olsson
Ordförande i JAK Medlemsbank

Författarna menar att det statliga ränteavdraget är orättvist och det även subventionerar hela banksektorn. Deras förslag är enkelt och radikalt.

Bankerna utgör en skyddad del av det svenska näringslivet. Totalt subventionerade staten år 2003 bankerna med 33 miljarder kr. Detta skedde genom hushållens (15 miljarder) och företagens (18 miljarder) rätt att göra avdrag för räntekostnader.

Lånemarknaden är ett skyddat område

Detta betyder, att bankerna kan hålla ett högre ränteläge än vad hushållen och företagen annars skulle orka med. Sammanlagt blir det 33 miljarder kr högre, eftersom staten tar på sig denna kostnad. Staten har därmed gjort hela lånemarknaden till ett skyddat område, där marknadsmekanismerna inte tillåts verka. Ändå upprätthålls skenet av, att banker är som vanliga företag, som agerar på en fri lånemarknad.

Skattebetalarna göder bankerna

Skälen till att skattebetalarna göder bankerna, är att staten vill stimulera konsumtionen och underlätta företagens investeringar. Staten tycks tro, att bankerna inte räknar in detta stöd i sina kalkyler. Naturligtvis höjs räntorna i motsvarande grad. Om detta stöd ska fungera, förutsätter det att staten, förutom att stå för räntesubventionerna, även beslutar om vilka räntesatser bankerna får tillämpa. Riksbankens styrränta har endast begränsat inflytande, eftersom räntor sätts av bankerna själva utifrån vad deras kunder nätt och jämnt orkar med. Enbart under 2003 tjänade de svenska storbankerna 75 miljarder kr på räntenettot (utlåningsräntor minus inlåningsräntor).

Avskaffa fastighetsskatt och ränteavdrag för småhusägare

Staten tar in 23 miljarder kr i fastighetsskatt varje år. Av dessa kommer 13 miljarder från småhusägarna, alltså nästan lika mycket som hushållens ränteavdrag. Således kan man säga, att staten tar pengar från småhusägarna i form av fastighetskatt och lämnar över dem till bankerna via småhusägarnas ränteavdrag på sina lån. Det vore betydligt bättre att avskaffa både fastighetsskatten och ränteavdragen. Då skulle bankerna tvingas sänka räntorna, vilket skulle stimulera konsumtionen. Dessutom skulle det bli kostnadsneutralitet mellan hyreslägenheter och småhus. Den som bor i hyreslägenhet, har ju ingen möjlighet att göra avdrag för lägenhetens låneräntor.

Sverige är ett udda land~

I västvärldens länder förekommer praktiskt taget ingen statlig subvention av hushållens räntekostnader. Sverige är unikt, som håller fast vid en tradition där banker gynnas. Detta snedvrider hela lånemarknaden och skadar samhällsekonomin. Det är dags att befria lånemarknaden från ett orättvist och onödigt system.

Kåre Olsson och Jan-Åke Blomqvist, Orsa