Skip to main content

Insändare om skolfrågan i HT 15/5

(svar på Stefan Haglunds osakliga och oförskämda påhopp på mig efter min insändare om Ulf Löfgren (S) som röstade för 7-9 skola på 2 platser i KS)

Jag måste få tacka Stefan Haglund (HT 8/5). Varje dag man får en folkpartist att så fullständigt göra bort sig offentligt är en dag med guldkant! Undrar om Ulf Löfgren uppskattar ditt sätt att försvara hans beslut?

Det stämmer att jag är ersättare i UK-nämnden, men jag deltar i varenda möte och får titt som tätt träda in som ordinarie vid andra ledamöters frånvaro. Alltså har även jag del av ansvaret för ungdomarnas utbildning och framtid. Att jag avser att avgå ur nämnden om KF röstar för två högstadier var inget hot, utan ren information.

Nämnden, vilken du avfärdar som imbeciller, var tänkt att genom att skaffa sig sakkunskap i frågorna bereda underlag för rätt beslut i KF, men om dess råd hela tiden förbigås har den förlorat sin funktion. Som inflytting utan barn saknar jag personliga intressen i skolfrågan och är fri från gammalt bytänkande och nepotism. Jag avskyr prestige, försöker se helt förnuftsmässigt på varje fråga och erkänner gärna att jag har fel om jag blir överbevisad. Som mångårig motståndare till centralisering och urbanisering skulle jag inget hellre vilja än att vi kunde ha en högstadieskola i varje större by, men nu måste vi bita i det sura äpplet och inse att det det finns för få elever för att  kunna bedriva en bra utbildning på mer än ett ställe.

Låt oss lägga allt annat åt sidan och endast fokusera på ungdomarnas bästa! Vi har brist på pedagogiska resurser och kan inte slösa bort deras tid på att fara fram och tillbaka på vägarna. Lärarnas tankar har inte fått komma fram, men jag vet att de är övertygade att alternerandet skulle resultera i sämre undervisning genom att trasa sönder deras arbetsdagar och få dem att förlora sin känsla av tillhörighet. Det är en extremt obekväm sanning eftersom ämnet är infekterat av gamla vallöften, lokalpatriotism och prestige. Hur förklarar man annars att 10-15 minuters längre restid till och från skolan för en handfull tonåringar skapar sådana upprörda känslor bland vissa?

Som rakryggad politiker måste man dock orka stå upp för den lösning som ser till elevernas bästa och göra allt för att försöka sprida förståelse för den i stället för att ge efter för ilskna grannar. Det är jobbigt just nu, men min förhoppning är dock att den omställning vi står inför kommer att innebära en återbefolkning av landsbygden som åter kommer att sjuda av liv och ha en F-9-skola i nästan varenda by!

Jörgen Myhrman (V)

Använd våra pengar bättre

Det är märkligt hur politiker i landstingsfullmäktige kan hävda att en upphandling, ”utförsäljning” av lokalvården på vårt, observera vårt, sjukhus blir en besparing. Så vitt jag vet är landstinget vår gemensamma kassa.

Alla dessa lokalvårdare som i och med ett privat övertagande av verksamheten skickas ut i arbetslöshet ska även de försörjas av vår gemensamma kassa.

Är det inte bättre att dessa får bidra till ett rent sjukhus?
BOSSE ARNSTRÖM (V)
En som lever i verkligheten

Landstinget motvalls

Såg häromkvällen tv:s Uppdrag granskning som handlade om hamburgerkedjor vilka lejde städbolag för sin lokalvård och man ville nu att dessa hamburgerkedjor skulle ta ett större ansvar och anställa städpersonal i egen regi för att förbättra lokalvårdarna arbetsvillkor.

Lekstugan landstinget däremot väljer att som vanligt vara ”motvallskäring” och sälja ut sitt eget städ till ett riskkapitalbolag. Jodå, det är faktiskt sant.

Ska man av detta dra slutsatsen att hamburgare är viktigare än människor? Men det är klart, alla skattebetalare är ju intresserade av att deras inbetalda skatt går direkt ner i fickorna på privata ägare eller?
Rent på sjukhus?
Vadå rent?
BOSSE ARNSTRÖM

Ett steg mot ekonomisk frigörelse

JAK Medlemsbank har banktillstånd och ägs solidariskt av sina ca 37 000 medlemmar runt om i världen. JAK arbetar för ekonomisk frigörelse genom räntefritt sparande och lånande.

För att en verklig frigörelse ska äga rum krävs att vi förändrar vårt ekonomiska system. Gör vi inte det kommer vi åter igen drabbas av bostadsbubblor och finanskriser. De är nämligen inbyggda i systemet. Dagens ekonomiska system bygger på räntor. Räntan bygger på tanken om evig tillväxt. Det finns inget som evig tillväxt. Vi har bara ett jordklot. Vi kan inte mer än äta oss mätta.

JAK Medlemsbank -Vår bank from RåFILM on Vimeo.

Valfrihet, pyttsan!

(Inlägg skickat till [email protected] den 3/2)

Allianspartierna maler på om sin ”valfrihet” inom vård och omsorg, nu senast Åsa Malmström på HT:s ledarsida den 3/2. Det är med rena lögner som ”du som har rätt till hemtjänst kan välja vem som ska komma hem till dig” man på ett hjärntvättsliknande sätt försöker sälja in sin dolda agenda vilken vi alla redan så väl känner till – montera ned allt vi skapat gemensamt och låt de fria marknadskrafterna råda över hela samhället. Det är rent osmakligt att ni ger er till att försöka missleda en grupp människor som i många fall är gamla med utslitna kroppar och inte alltid har så lätt för att hänga med i svängarna mentalt sett heller längre. Man har som hemtjänstbrukare lika liten möjlighet att påverka VEM som kommer hem till en med en privat utförare som med en kommunal, skillnaden är däremot att det privata alternativet måste ta pengar från de skattemedel som är menade att användas till vårdresurser åt brukarna för att kunna ge en hög lön till sin företagsledning samt en så stor vinst som möjligt till sina aktieägare. Det är uppenbart att allianspartierna fullständigt glömt bort, eller struntar i, de grundidéer som byggt upp vårt land till ett föredöme. Solidaritet, allas lika värde och rätt till samma vård, skola och omsorg oavsett ekonomisk situation är snart ett minne blott om vi inte kastar ner dem från regeringstaburetterna i höst.

Jörgen Myhrman

Dags för ett nytt studiemedelssystem

Ett räntefritt studiemedelssystem enligt JAK-modellen blir i längden självförsörjande och frigör pengar för staten. Pengar som man kan satsa på högre kvalitet på utbildningen, men också på ett högre studiebidrag för att ge dagens studenter samma möjligheter som gårdagens hade.

Anta att du har en god vän
och behöver låna pengar. Du ber att få låna av henne. Efter ett tag
betalar du tillbaks lånet. Eftersom ni är goda vänner tar hon ingen
ränta för lånet. Vid ett annat tillfälle är det hon som får hjälp av
dig och då är det lika självklart att du inte tar betalt för det.

Anta
att du hör till en hel generation studenter som alla behöver studielån.
Ni ber er föräldra-generation om lån. De lånar er pengarna och ni
betalar igen när ni studerat klart och kan försörja er. Men det kommer
ännu en generation efter din. De behöver också låna. Ni fick hjälp av
en föräldrageneration eftersom ni var först. Nu kan ni återgälda det
genom att hjälpa dem som kommer efter er. Genom att spara på ett
särskilt sparkonto samtidigt som ni återbetalar era lån blir det pengar
som kan lånas ut till de efterkommande. När era studielån är
återbetalda blir också de sparade pengarna fria och ni kan göra vad ni
vill med dem.

Ni
betalar ingen ränta på det ni lånar och ni får inget för det ni sparar.
Ändå vinner ni på det eftersom det är billigare än vanliga studielån.
Dessutom kan ni bli skuldfria snabbare. Det är det som är finessen med
många goda vänner. När man hjälps åt kan man ibland hitta väldigt
smidiga lösningar.

JAK Medlemsbank har gjort på ett
liknande sätt i över fyrtio år. Det är inte svårt och det är väl
beprövat. Regeringen godkände vårt räntefria sparlånesystem 1997 då vi
fick vårt banktillstånd. Nu tycker vi att det är dags att börja
tillämpa systemet också på andra områden. Och det är svårt att tänka
sig en bättre tillämpning än just studielån. Alla skulle vinna utom de
på kapitalmarknaden som idag tjänar pengar på det statliga
studiemedelssystemet. Hur skulle det kunna gå till i praktiken? Enklast
är om staten spelar rollen av föräldragenerationen. De kan enkelt dra
igång systemet genom att skjuta till ett kapital under några år. Det
kan sedan plockas ut igen när systemet rullar av sig självt med de
studenter och f.d. studenter som då finns i systemet.

Petra Modée

Landsbygden behöver Apoteken

Återigen har den moderatledda regeringen kommit med ett förslag som på sikt riskerar att utarma landsbygden.

Det är billigt att handla på Apoteket i Sverige jämfört med andra länder som har privata apotek. Den svenska apoteksmodellen är en succéhistoria där priserna kan hållas nere samtidigt som vi har en väl fungerande distribution och tillgänglighet i hela landet. Nu riskeras det här att slås sönder helt.

Regeringens förslag att avskaffa apotekets monopol på försäljning av läkemedel kommer att innebära sämre service och högre priser, särskilt för oss på landsbygden.

De mest lönsamma delarna av apoteket kommer snabbt att köpas upp av stora kedjor medan det allmänna lämnas kvar med de olönsamma delarna. Så blev det i Norge där man genomfört en liknande process nyligen. Där är det ett par stora kedjor som dominerar marknaden och priserna har stigit.

Regeringen Reinfeldt vill att staten enbart ska garantera distribution av läkemedel i inledningsskedet. Det betyder att tillgängligheten på landsbygden blir sämre och att måste åka längre för att hämta ut våra recept. Med sämre tillgänglighet kommer även priserna att stiga. Landsbygden kommer att drabbas hårt. Apoteket spelar en livsavgörande roll för många människor. Därför bör vi behålla apoteksmonopolet.

Petra Modée

Valfrihet på riktigt

Vi i vänstern vill ha en valfrihet som utgår ifrån folkets behov. Debatten i Nordanstig och i Sverige har länge präglats av ett kapitalistiskt synsätt där borgarnas valfrihet inom vård och omsorg egentligen endast handlar om vem som skall tjäna pengarna.

Dagens situation

När fullmäktige i Nordanstig den 31 mars återremitterade borgarnas förslag om att privatisera delar av omsorgen var det ett klokt beslut och vi hoppas att de hinner besinna sig.

Vi inom vänstern är allvarligt oroade för den privatiseringsvåg sköljer över landet. För att garantera alla människors rätt till en god omvårdnad är det viktigt att låta omsorgsverksamheten stanna inom det offentliga. Vi vill att våra skattepengar skall satsas på att utveckla den offentliga vården istället för att gå till aktieutdelningar.

Borgarna pratar om att privatiseringen av omsorgen skall öka valfriheten för den enskilde men vad är det egentligen för valfrihet de erbjuder? Den enda möjlighet den enskilde får är möjlighet att välja vilket företag som skall utföra en tjänst, ingen valfrihet av innehållet i tjänsten. Det som begränsar innehållet är det som en biståndsbedömning begränsar oavsett privat eller offentlig vård.

En falsk bild

Det är inte mycket som talar för att den privata vården skulle vara bättre. I rapporter har det framkommit att anhöriga, inom den privata vården, larmar om att deras anhöriga inte får den vård de är berättigad till. De får inte komma ut i den grad som de är berättigade till, liggsår och fallolyckor har också ökat.

Vem tror på en överromantiserad idyll av små omsorgsföretag? Idag finns det fyra stora företag som har 70 % av den privata vårdmarknaden i Sverige. Naturligtvis drivs inga av dessa företag på ideell basis utan det är företag som har ett vinstintresse. När man i Nordanstig talar om alternativa vårdformer, är risken stor att något av dessa företag kommer att, om inte på en gång utan så småningom, ta över den mesta omsorgsverksamheten. Våra skattepengar går då inte tillbaka till kommunen utan går till storföretagens aktieägare som i många fall inte ens betalar skatt i Sverige, de är nämligen multinationella. Det får till följd att våra pengar försvinner utomlands och Sverige blir fattigare som nation. Vad blir det då mer för konsekvenser av att privatisera vård och omsorg?

Jo, kollektivavtalen riskerar att helt försvinna. I kommuner där omsorgen lagts ut privat är det flera företag som inte har några sådana avtal. För att tjäna pengar och göra vinst pressas lönerna ner på personalens bekostnad.

Meddelarfriheten, en självklarhet för offentligt anställda, försvinner helt. De anställda kan t o m tvingas skriva på lojalitetsavtal vid anställningen vilket innebär att om de upptäcker missförhållanden begår de ett lagbrott om de slår larm.  Lex Sara hade aldrig kommit till i ett privat företag.

Vi har alternativet

Vi i vänstern har ett ansvarsfullt alternativ för omsorgen som verkligen sätter valfriheten inom vården i centrum. Vi vill att Nordanstigs kommun ska ha en biståndsbedömning som är mer flexibel. Där de som behöver omsorg själva har möjlighet att disponera en viss del av sin omsorgstid. Detta skulle innebära att de själva till viss del kan välja vad man vill ha hjälp med. Det här systemet ger vårdtagarna valfrihet samtidigt som man inte dränerar kommunens kassa på bekostnad av privata företag. Det är du och jag som betalar kommunens kostnader via vår skattsedel. Låt kommunen sköta det arbetet och ge vårdtagarna möjlighet att välja VAD de vill ha hjälp med.

Det är riktig valfrihet.

Carina Malmborg
Petra Modée

Budgeten för 2008

När kommunfullmäktige hade att ta ställning till nästa års budget så var det ingen rolig läsning. Årets misshushållning gör att man har ett oerhört dåligt utgångsläge nästa år. Vänstern varnade för detta redan innan valet.

När kommunfullmäktige röstade igenom budgeten för 2008 så var det inte mycket att glädjas åt, men det fanns heller inte så många val. Framförallt är det UK-nämndens oansvarsfulla beteende under detta år som har gjort att kommunen har stora sparkrav på sig. Endast UK-nämnden måste spara ca 8 miljoner kronor för att budgeten ska hålla.

I samband med budgetdiskussionerna har centern även lagt förslag om en organisationsförändring som innebär att man slår ihop verksamhetsnämnderna till en enda. På så sätt menar man sig spara över 5 miljoner på ett bräde. Det är enligt Stig Eng det enda sättet att  skapa en mer effektiv verksamhetsorganisation. Vi i vänstern är dock avvisande till hans påstående. Vi menar att det i alla organisationer, både kommunala och kommersiella, finns funktioner som delas av alla divisioner eller avdelningar. Till exempel finns det nästan alltid en central lönehantering, personalavdelning, informationsavdelning o.s.v. Stig Eng har offentligt uttalat sig och sagt att det inte kan finnas en verksamhet som styrs av två olika nämnder. Det är tråkigt att han har så liten tilltro till politikernas samarbetsvilja.

Det har inte varit någon omfattande diskussion utanför kommunstyrelsens arbetsutskott under året och förslaget släpptes som en bomb redo att brisera. Centern försökte dock få igenom förslaget i fullmäktige utan att ledamöterna presenterats en konsekvensanalys. Mycket slarvigt! Det var dock strongt av ledamöterna att vägra detta och återremittera ärendet till kommunstyrelsen.

Jag har en gnagande misstanke om att man försökte trumfa igenom organisationsförändringen för att slippa problemet med den ansvarslösa UK-nämnden. Om man klubbat igenom organisationsförändringen till en nämnd så hade med all säkerhet centerns starke man, Sven-Åke Eriksson, blivit ordförande för den. Man hade på så sätt sluppit sparka UK-nämndens ordförande Hans Betulander.

Vänsterns enda företrädare, Carina Malmborg, förklarade tydligt vänsterns ställning och yrkade först för ett avslag för organisationsförändringen. När det blev tydligt att fullmäktige var delat; många ledamöter yrkade återremiss, så tog hon dock tillbaka sitt yrkande för att sälla sig till skaran som röstade för återremiss. Det är tur att det finns ledamöter som har styrka att stå upp och kräva ett ordentligt svar på vilka konsekvenserna blir. Visst är det viktigt att vi vågar fatta beslut om besparingar och förändringar, men de ska inte ske oöverlagt.

Vänstern har, med en dåres envishet, i flera år pläderat för en strukturförändring inom skola/förskola utan att någon har lyssnat. När nu centern äntligen förstår att något måste göras så slänger man sig på första bästa tjänstemannaförslag och försöker rusa igenom fullmäktige genom att hota med underskott om det inte genomförs. Det är fult. Att centern, och även andra partier, inte haft samma framförhållning som vi är ingen ursäkt för att genomdriva förändringar innan man analyserat konsekvenserna av dem.