Finans

Finanskrisen

Finanskriser är ständigt återkommande i det kapitalistiska samhället. I Nordanstig borde vi ta tillfället i akt och använda den till att utveckla våra samhällen så att de är mer anpassade till framtiden. Att dra ner på antalet skolor är positivt för alla; det skapar utrymme för satsningar på andra områden som kultur, näringsliv och naturen.

Det kapitalistiska samhället domineras av tron på marknadens balanserande krafter. Då och då tappar de dock balansen och det visar sig i världsomspännande kriser av olika slag.

Genast börjar ropen skalla på statliga garantier, bidrag och satsningar av olika slag. Varför är det så självklart för dessa marknadskåta ekonomer att staten ska in och stötta deras företag när det går dåligt, men aldrig vara med och dela på vinsten när det går bra?

Regeringen menar att det inte är aktuellt att staten går in och tar över Volvo. ‘Staten ska inte äga företag” menar man. “Staten är ingen bra ägare” säger man också. Jag menar tvärtom. Staten är en otroligt duktig ägare. Med staten som garant för Volvo kan deras kompetens användas till visionära projekt som förhindras inom marknadsekonomin eftersom man där premierar kortsiktiga vinster. Staten kan utveckla framtidens fordon; snabba tåg, bilar som går på vatten och annat som man inte ens vågar försöka utveckla inom den marknadsdrivna ekonomin eftersom det endast ger långsiktiga vinster. Vinsterna består kanske inte heller av aktieutdelningar i form av pengar som brukligt är, utan av en ren miljö, uthållig infrastruktur och en framtid att tro på.

Hur påverkas då vi i Nordanstig av detta? Ja, här finns inga storföretag som det är intressant att ha ett statligt ägande i, men många småföretag är underleverantörer till större företag och de drabbas naturligtvis negativt vid dessa kriser. Här är det viktigt att kommunen kan hjälpa till med allt det som företagarna kan behöva hjälp med; myndighetskontakterna ska vara smidiga; här ska finnas ett underlag för kompetent personal och infrastruktur i form av industri- och kontorslokaler, el, vatten, avlopp, bredband i den utsträckning som företagarna har behov, vägar, järnvägar och hamnar.

Att då bromsa ekonomin och lägga ner musikskolan ger oerhört negativa signaler. Musikskolan kostar i sammanhanget inte många kronor, men är en stor symbolfråga och det är förvånande att centerpartiet så hårt håller fast vid sitt vallöfte om att inte lägga ner någon skola, att man offrar musikskolan för den sakens skull.

Samtidigt ska man ha klart för sig att detta inte på något sätt löser skolans problem. De måste ändå dra ner på kvaliteten för att få plats i den trånga budgetkostymen. Nä, det enda raka är att man vågar ta strukturella beslut. Vi har inte underlag för de skolor som vi har idag. Både ekonomin och kvaliteten blir lidande. Ni gör både föräldrar och barn en björntjänst när ni behåller alla skolorna. Det är klart att man vill att den egna skolan ska vara kvar, men till vilket pris?

Ta tillvara på den möjlighet som finanskrisen ändå är. Nu finns ett medvetande om hur allvarlig den ekonomiska krisen är och därför kan man skära ner på antalet skolor för att anpassa skolstrukturen till elevunderlaget. Och för guds skull; ta tillbaka musikskolan!

Dela den här sidan

Kopiera länk